Förkylt

Så haver en förkylning slagit till. Det var väl i o f s väntat då jag hängde med barnbarnen en kväll förra veckan och de vaknade sjuka morgonen efter. Vi har covid-testat oss i omgångar och alla är negativa. Lilla N tyckte det var jobbigt att ta prov i näsan och det håller jag med om. 

Nu jobbar jag hemifrån och vid möten får jag muta micken mest hela tiden, en vill ju inte att ens snörvlande ska förpesta för andra. Hjärtat håller sig på avstånd i ett tappert försök att hålla sig frisk. Jag spritar ytor i kök och badrum för glatta livet, det har jag i och för sig gjort länge i och med pandemin.

Med detta missade jag både ridningen och syjuntan. Och så festen i lördags, jag är Queen av missade händelser. 

Förutom adventskalendern. Den missar jag inte. 

Inte heller samtal från mamma. Hon blir fortsatt sämre och de åtgärder den nya vårdcentralsläkaren satte in har inte hjälpt det minsta. Igår blev hon uppmanad av vårdcentralen att söka sig till akuten på nytt som frågade varför hon kom dit och skickade hem henne med uppmaning att söka till sin vårdcentral.

Man känner sig maktlös. Ingen tar ansvar utan bara bollar henne hit och dit. Dåligt är bara förnamnet. 

Inte kan jag följa med henne heller i det skick jag är i, törs inte träffa henne för jag tror inte hon klarar en förkylning så bra just nu. Just nu är jag trött på sjukvården. Väldigt trött.