En våffla, en sol, en promenad

Idag vaknade jag och kände mig irriterad från start. Ett inre skav och varför då?Jo, Solen sken, snön låg vit på marken (se där ja!) och när Hjärtat för femtioelfte gången talade om att det är så härligt med vår och det är väl konstigt att jag inte tycker om våren????

Ja. Då brann det till i peruken och jag bad honom hålla tyst och talade om att det som är konstigt med mina vår-dippar är att han efter 11 år tillsammans inte fattar att 

1. Jag inte tycker illa om våren för att jag vill det

2. Jag är lagd åt det hållet, min hjärna funkar så

3. Jag blir galen när han varje vår sätter upp en förvånad min typ ”Va??? HUR kan du inte vara glad när det går mot vår”????? 

Men. Depp ska motas och jag är glad över att äntligen vara frisk. Här hänger vi upp oss på positiva saker.

Vi bestämde träff med vänner, en långpromenad med efterföljande fika och gav oss iväg.

Det blåste isvindar så promenaden blev tämligen kort men kaffet efteråt var gott och våfflan därtill.

Vi åkte hem, jag vilade en stund och gick en promenad till. Nu ska jag virka ett par varv och så har denna helg snart gått. Peppar mig för jobbvecka, den första på tre veckor!

Frisk, ute i solen. Jo men klart jag är glad då. Men jag gör inga hoppsasteg ännu, det kommer sen.