Fast det är ju att gå händelserna lite i förväg. Fortfarande är vi här och nu. I stugan. På ön. Åker båt. Och åker "bad-ring". En gigantisk luftfylld badring som fästs i lina och dras av båten. Fort. Ungarna skriker av förtjusning. Jag skriker mest av fasa. Nej, så är det ju inte. Det är kul. Men det hör liksom till att jag SKA skrika och vara lite rädd. Men när jag envisas med att dyka i havet varje morgon, då är till och med Store Bror lite impad. Precis som jag själv. Fast det säger jag ju inte högt. Jag bara gör det. Utmanar badkrukan i mig.
Idag har vi dock haft lite annan oro i lägret. Älskade Sambon och jag tyckte att en Helsingfors-kryssning skulle vara ett trevligt sätt att avsluta ett långt sommarlov på. Lilla Syster och Store Bror har inte åkt stor färja någon gång så sagt och gjort. Vi bokade en resa. Med avfärd i morgon, tisdag.
Store Bror har därför idag varit en ängslig kille. Åka båt, sova på båten, äta där o s v, ja, det är ju nu nya utmaningar på gång och dagen idag har jag ägnat åt att försöka räta ut alla hans frågetecken. Jag vill ju att de ska vara utropstecken men vissa stunder tvivlar jag. Är det värt det?
Vi har tittat på bilder av båten på nätet, kollat programmet, gjort ett dagsprogram men inget tycktes hjälpa. Trulig, änslig, orolig, så har han genomlevt dagen.
Tills ikväll.
Älskade Sambon tog Store Bror med i båten för en fisketur i skymningen och minsann, fick de inte varsin gädda!? Glädjen var stor hos dem båda och Store Bror valde att leverera sin gädda till min Svärmor i huset bredvid. Hon blev nöjd och glad.
Sen äntligen, kunde han se fram emot den stundande resan, med schemat för morgondagen i högsta hugg somnade han till slut, nöjd och glad.
Tänk vad lite fisk kan göra!
Gäddan som räddade kvällen!
Här presenteras Herr Gädda för katten Martini.
Här presenteras Herr Gädda för katten Martini.
