Från verkligheten

Jag riskerar inte att bli av med mitt jobb. Kommer inte att behöva sälja mitt hus för att världens börser rasar som snögubbar i töväder. Ingen i min närhet lider av någon obotlig, dödlig sjukdom och vi äter oss mätta varje dag. Jag tillhör alltså en skara lyckligt lottade människor. Ändå så slänger jag ur mig att "vad jobbigt det är", "vad trist", "hopplöst", "vad trött jag blir" och diverse andra tyckande då och då. Tills jag läser en tidning. Eller pratar med en man som saknar sin son som "försvann" i en vårdnadstvist. Eller sitter på Föreningen Autisms möte och hör om barn som behöver medicineras för att fungera. Eller minns min klasskompis från en folkhögskola som blev torterad för sin politiska åsikt innan hon lyckades fly till Sverige. Jag är medveten om att det alltid finns någon som har det värre men dras liksom med bara.
Idag har varit en bra dag. Faktiskt.
Lilla Syster dukade fram frukost. Store Bror lyckades bygga klart sitt stora legoskepp alldeles själv. Stora Syster plockade ur diskmaskinen innan hon åkte till stan och köpte sin säkert miljonte topp. Nya katten Martini sov tre timmar i sträck i natt innan hon använde min rygg som klösbräda........ Katten Baileys har bara "morrat" två gånger åt nytillskottet idag. Jag har avlusat Lilla Syster med ett lusmedel som luktar lakrits och kröp nästan ur skinnet när jag såg att det kröp i hennes hårbotten men nu är det klart. Största Systern med Kompisen M har varit här och druckit kaffe och pratat en stund, glada och positiva inför kvällens Stand Up Comedy. Älskade Sambon har åkt till Stora Staden för att jobba två dagar innan han kommer hem igen. Store Bror sover på kortis. Lilla Syster sover hos kompis. Stora Syster har kompis här, de spelar gitarr och sjunger. Jag har bakat frallor och kokat purjolökssoppa. Nu tänker jag måla en stund. Det har kort sagt varit en bra dag. En alldeles vanlig dag. Och jag har träffat alla mina barn. Bara en sån sak!