Idag har jag varit på kramkalas. Det kan ju inte bli annat när jag och barnen ses igen efter tre och en halv vecka ifrån varandra! Så långa de blivit! Så fina de är! Vad bruna de är! Vad mycket vi har att prata om! Vi berättar, skrattar, tittar på bilder och myser tillsammans.
Till lunch steker jag pannkakor. Stora Syster sitter vid köksbordet med datorn och vi småpratar lite om sommarjobbet, lön, skatt, spara pengar, kompisar, fotbollen, planer för resten av sommaren m m.
"Jag och pojkvännen har tittat på resor" säger hon sen.
"Jaha, vad trevligt" säger jag lite sådär förstrött medan jag vänder den femtioelvte pannkakan och tänker för mig själv att "ja, det är ju trevligt i Grekland, fast Spanien är ju inte heller så dumt....."
"Ja, alltså. Vi tänkte resa i december. Fast vara hemma till jul förstås", fortsätter hon.
"Till jul"?
"Vad menar du nu"?
"Vart ska ni"??????????
"Vi har tittat på resor till Thailand"! säger Stora Syster som det var väl självklart. Till Thailand åker ju alla människor.
"Thailand"!
"Och du tror att jag släp...."!???!!!
"Morsan, lugna dig. Då har jag fyllt 18. Då kan jag åka vart jag vill"!
Smock.
Ja, ni vet den där obligatoriska meningen som "unga vuxna" bara måste slänga i fejjan på sina föräldrar. Att de minsann ska fylla 18. Och bli myndiga. Det räcker inte med att de fyller 18 och blir uppvaktade som vanligt med tårta, ljus, paket och skönsång i ottan. Närå! Det ska gniiiiiiidas in i föräldraröronen, hamras in i (som de väl tycker) stenåldershjärnan att de faktiskt är på väg att bli myndiga. Stora. Vuxna. De Gör Hädanefter Som De Vill.
Tror dom ja! Fast att jag tänker så säger jag ju inte. Absolutely not! Vem startar frivilligt ett världskrig?
Jag blir mest nervös. Thailand låter så väldigt långt borta. Och 18 år?! Värst vad det gick fort!
Närå. Lugn och fin fortsätter jag att steka pannkakor.
Min lilla tjej.....
Hej!
SvaraRaderaMåste ju presentera mej, när jag nu i någon timme suttit här och läst inne hos dej i "din lilla låda"...
Jenny. Hittade hit via Bloggullet.
Av en slump.
Och började först botanisera på din andra blogg bland alla vackra bilder...
Sen gick jag vidare.
Till denna bloggen....
Och läste, och läste, och skrattade, och nickade och grät faktiskt också, och läste vidare igen...Hämtade en kopp kaffe och satte mej och läste vidare...
Jag hittar inga "bra ord" ikväll, men jag vill gärna återkomma hit.
Du skriver så det går rakt in i hjärtat.
Så ärligt och okonstlat och ändå inte utlämnande om Dej och din familj...
Men man förstår...
Känslorna, atmosfären på dina smultronställen, att du är en livsnjutare men som fått ta del av även jobbiga bitar, kärleken till din familj, till jordgubbar och champagne på en friarbänk...om måsars skri och grannarnas hundleksaker...
En härlig mix av själva livet, helt enkelt.
Jag hoppas verkligen att det är ok att jag lägger din blogg till mina favoriter??
Du är självklart Välkommen in hos mej och kolla vad jag är för en typ också, om Du vill!
Ha det jättebra, och kram...
//Jenny
Vilket fint betyg du fick i kommentaren från Jenny. Jag kan ju bara hålla med i allt, jag som numera funnits med ett tag i din bloggosvär.....:-)
SvaraRaderaAng att ungarna blir större och större så är det bara så. På något vis så är det bara att lära sig att gilla läget. Men inom oss så är de ju fortfarande våra små skruttungar....:-)
Kommer att tänka på när äldsta fröken fyllt 18! Dagen efter var en resa bokad. Bara till Bulgarien men dock... Var sak har sin tid precis som var ålder!
SvaraRadera:) :) Kan inte fatta att de var tvungna att ändra den där myndighetsdagen som ju var 21 år, då förr för länge sedan.
SvaraRadera18 år, ok myndig men i alla fall inte vuxen - eller hur? ;)
Jag tycker verkligen det där stämmer att vi uppfostrar våra barn men att de samtidigt "uppfostrar" oss, och det är väl så under hela deras uppväxt. Vi tvingas bli bättre på tålamod o massa andra saker...
Och sen då också att till slut få insikten om att de är vuxna.
Förvånade föräldrar tittar på varandra och säger "Vad hände"? :)
Varma hälsningar!
Hahhahahaa Vilket HÄRLIGT inlägg PRECIS så är min stora dotter just nu.
SvaraRaderaJag startade dock världskrig och hon föll ner på jorden ! Sånu vill hon flytta fortast möjligt ???
Vill inte bo i mina regler ! Hhaaahaa
Lilla gumman säger jag bara .
Hur ska du lösa det Cina ? Släpper du henne till Thailand ?
Eller forsätter du ännu att steka pannkakor ? hahhaaaa
Älskar ditt inlägg om tonåringar :)
Kram Jenny
Håller Znogge, om det ändå vore 21 som förr! :)
SvaraRaderaJa du.. mina är 16 snart så jag har en stund kvar innan 18-årsdagen.. ;o)
SvaraRaderaSå.. blir det Thailand?? ;o)
Jag bävar verkligen för mina barns 18-årsdagar för det är så in i bomben skönt att kunna säga: "Nu är det faktiskt JAG som bestämmer, du är bara ett barn!" och veta att de kan inte göra något åt det ännu. ;-)
SvaraRaderaFörresten, håller med om vartenda ord som Jenny skriver i sin kommentar. Din blogg är helt underbar!
Tack också för dina peppande ord om sonens test. Vi bråkade, åkte dit, gjorde testet, åkte hem i tysthet och något resultat har jag ingen aning om ännu. Väntar på att Bup ska ringa...
Kram!
Hihi..jaså du..du tassar på tå för tillfället..ja jisses man har mycket att navigera runt..först den enorma frigörelsen runt femtonårsåldern då ungarna till slut kapitulerar o inser att det e vi som bestämmer..men de bidar bara sin tid..o inväntar artonårsdagen då de kan smocka till oss..kramar om
SvaraRaderaJenny: Välkommen! Tack och bock för fina orden om min blogg. Vad roligt! Vad glad jag blir! Rörd, liksom! Tycker ju väääldigt mycket om att skriva! Ska kika in hos dig! Kram, kram! Tack!
SvaraRaderaCicki: Ja! Vilket beröm! Och tack för dina fina ord! Ja, det är bara att gilla läget och anpassa sig Så sakteliga.....
Znogge: Precis! Var sak har sin tid liksom. Största Systern kom hem med sin första tatuering på 18-årsdagen.... En stoooor en!
S o F: Ja men visst! 21 år var väl utmärkt ;) och precis: "Vad hände"?
JennyRingblomman: Mjnja... mamman HAr en del att fundera på om jag säger så. Och steker fortfarande pannkakor, känns lugnast.... ;) Kram!
Daniel: Mmm. 21!
Pia: Ja du. Förhandlingar är inledda.... ;)
Anbam: Bävar gör man! Tack för fina ord om min blogg!
Engelsson: På tå? Näe. Tåspetsarna...... ;) Mycket ska man uppleva! Kramis!
Ojoj.
SvaraRaderaDetta känner jag igen.
Blivandepsykologdottern brukade minsann berätta vad hon tänkte göra när hon fyllt 18 år.
Innan hon fyllde ville hon pierca sig (vart minns jag inte) samt tatuera sig.
NEJ! sa jag.
Fler hål i öronen gick bra men inget annat.
Sedan berättade hon för mig att hon ändå var rädd för smärtan.
Hon har inte piercat sig än..vad jag vet..även om hon en gång skrämde mig med en fejk-ring genom överläppen.
/A