Musikcaféet gick hur bra som helst. Oj, vad de sjöng, kidsen. För kung och fosterland i två timmar. Körsång, solosång, gitarr- och pianospel. Och så lite fika mellan låtarna, satt som en smäck ju. Att sen Lilla Syster glömde att ta med de bullar den ömma moderna tillbringade gårdagen med att baka, tja, det får väl gå på "låtgåfördenhärgången-kontot". Det räckte till alla ändå.
Nu för tiden är allt tant lite blödig, lättrörd eller nåt. Undrar om det är årstiden? Det är så förbannat vackert, skirt och himla grönt överallt, ändå tynger det i hjärtat. När så kidsen tar i allt vad de orkar i "Bridge over trouble water" går det bara inte att hålla emot. Det tåras och och blir tjockt i halsen. Bästa Mamman som sitter bredvid, hon vet, så hon klappar mig lite på handen. Behöver inte säga nåt. Mammor vet. Det är bara så det är!
Jag tycker om att få gråta.
SvaraRaderaÅh, jag gråter alltid vid sådana där tillfällen, för att inte tala om skolavslutningar...
SvaraRaderaPrecis. Du utrycker det så klockrent. Grät på konsert idag jag också. För jag kollade på min Mamma och hon såg lycklig ut. Fasen vad jag önskar henne lycka... Puss bästa Cina!
SvaraRadera