Äntligen!

Att se bra ut är ju himla viktigt. Mest för att det är så jobbigt att inte känna igen folk, springa in i stolpar och vaaaaaansinnigt trist att inte kunna läsa lokala blaskan, för tänk om jag missar något?! Det går ju inte för sig. Därför behöver jag glasögon. Eller "lösögon" som ett av mina barn raskt döpte om det till i späd ålder. Uttrycket hänger i. Man kan känna pengar på "lösögon" också. Då menar jag inte bara optikerna där man spenderar hutlöst med pengar för att just se bra ut, utan mer på hemmaplan. Mina ungar har t ex tjänat en bra slant på att leta efter sin morfars brillor som han hela tiden la på något lämpligt ställe och sen glömde bort.
"Den som hittar mina glasögon får en guldpeng" hojtade han.
Bra tillskott till veckopengen där. Den traditionen har jag dock inte hållit så vidare värst på. Man får sålla lite.
Nu var det ju inte det jag skulle berätta "egenkligen utan det här:
Jag fick byta bågar eftersom jag inte såg nästan ett endaste dugg med de jag köpte tidigare i våras. "Nöjdkundgarantin" gällde för tant så istället för de här.......

Lånad bild från glasögonaffärens hemsida.

......fick det bli de här:

Jag ser igen! Själva andemeningen med glasögon tycker jag. Med de här brillorna är det dessutom av yttersta vikt att bokstäverna inte hoppar runt utan faktiskt sitter säkert. Sen lever vi lyckliga i alla våra dagar.