Man lär sig. Kanske.

Så här långt kan påskafton och påskdagen sammanfattas som............ omväxlande. Som vädret.
Visst blev det handboll! Och visst blev det kiosktjänst för mamman i handbollscupen. Amen och tack som sagt för alvedon och nässpray.
Från själva säljeriet hade vi finfin utsikt över handbollsplanen. Passade ju bra, sälja kaffe och heja samtidigt, omväxling förnöjer.
Den finfina utsikten gjorde också att jag precis såg när Store Brors onda ben inte höll längre utan bestämde sig för att han spelat färdigt. En hård tackling, knä möter ond vad och tjong i buljongen, kiosktjänsten byttes i ett nafs ut mot ett maratonpass på akuten med nämnde unge. Igen.
Som man kan få vänta. Igen. 4 timmar.
"Pah" tänker säkert någon.
"Det var väl inget"..........
Men det ÄR väldigt lång tid när man har ont, är hungrig och trött.
Till slut blev det ju vår tur och efter lite tryckande, klämmande, hummande och tänkande fick ungen förhållningsorder, stödstrumpa och krycka. Igen.
"Ingen ko på isen" tyckte doktorn och konstaterade att skadan inte blivit någon större skada och det där som buktade ut som en grapefrukt på skenbenet helt enkelt är ett "blåmärke". I "bullform". Samt föreslog någon annan idrottslig utövning eftersom handboll är "en farlig kontaktsport".
På det örat hör inte Store Bror. Nopes. Handboll it is. Om ett tag.
Sen randades idag, påskdagen och Lilla Syster påminde om löftet att följa med på gudstjänst, hon konfirmationsläser och visst antal gudstjänster ska besökas.
"Visst kommer jag ihåg det" sa jag och preppade mig med migränmedicin. Himla dumt. Borde lagt mig direkt istället, men, men....
Påskdagen är ju en gladdag i kyrkan. Lite trixigt att hålla reda på när man ska sitta eller stå bara. Då är det bra att ha en konfirmand med sig. De är ju så att säga uppdaterade på ordning och reda i kyrkan. Själv hade jag fullt sjå att hålla migränen i schack och alla ni som har det vet ju att det gör man ju inte. Man ser till att komma hem fort som tusan, preppa sig med lämplig medikament och sen inta mörkt och tyst läge.
Eftersom det fortfarande var påskdag när jag vaknade efter en timme eller två och det ju är uppståndelsens dag, fick jag sen masa mig iväg till handbollscupen igen och vara med på själva avslutningen.
Sen, vilket egentligen är alldeles nu.
Ska jag hinna ifatt mig själv. Göres lämpligen i skön fåtölj, en kopp te och lite tända ljus.
I morgon är en ledig dag. Thank God.