Pusseldag

Efter att ha tillbringat lördagen med att mest skrota runt i pyjamasbrallor och en av Stora Systers tröjor, kanske jag skulle ta tag i ett och annat så här på söndagen. För att inte tycka att jag slösat bort en hel helg.........
Alltså. "Skrotaruntdagar" får man bara inte förakta! Man måste inte alltid prestera utan att vara är minst lika viktigt. Om inte ännu viktigare då och då för att orka resten. So to speak.
Försökte därför alldeles nyss pussla ihop resterna av Öfvre Hallen. Sätta tillbaka golvlisterna eftersom målaren gjort sitt alldeles klart. Och med det vara en "duktig flicka" och trotsa vrålförkylningen som under natten satt klorna i mig.
Hrmpf. Golvlistpussel is da shit. Trotsa en förkylning is da dundershitdumtgjort.
Tre brutna naglar, ett manglat knä och en rispad (nytapetserad) tapetvägg senare är jag i alla fall någotsånär klar över hur det ........... inte ska vara.
Listuppsättare hitåt, tack så himla mycket!
Soffnötning tänker jag ägna resten av dagen åt.
Det yvas så dant över att "härliga våren är här" och "OH, vad skönt med solljus igen".
Jaha. Är det?
Är det bara jag som drabbas av förväntansångest över att allt ska vara så jäkla klart och piffat, att man t ex ska ha total koll på hur listerna ska sitta eller var tusan altandynorna hamnade där i september/oktober någonstans? För att inte tala om var altanmöblemanget självt hamnade??? (har ju precis hittat julgardinerna........)
Eller visst ja. De står nog där under den gigantiska vita presenning som hela vintern haver fladdrat och böljat sig som ett segel från något skepp från forntiden. Som skymt själva utsikten från vardagsrumsfönstret..... Näe. Vitt och vitt är det enda jag sett och det har inte varit snö.
Att jag ens sett det är ett under i sig för jisses vad fönstren blivit smutsiga då. En nyfiken katt och två lika nyfikna tonåringar som inte kan titta ut genom fönstret utan att gnugga nosarna mot rutan sätter sina spår. Om jag säger så.
Japps. Sånt ser jag när det blir vår. Precis som jag sett att någon har klivit på nya gräsklippare så att den ser ut som ett kraschat JAS-plan och säga vad man vill, men klippa gräs med den igen??? Nopes. Kommer nog inte att hända. Tyvärr. Blir allt till att sätta saxar i händerna på kidsen alltså. För klippt gräsmatta vill man ju ha????
Men förväntansångesten går över. Ge mig nån vecka bara att smälta den obarmhärtiga vårsolen och jag kommer kanske, jag sa kanske, säga att jag tycker det är härligt med vår.