tisdag, juni 18, 2013

Dreamteam

Att jag och kidsen blev ett team förra året när det krisade som värst, visar sig då och då när det hettar till. Ja. Som nu. När den här mamman bara är trött av vårens prövningar med bland annat gymnasieskolan. Rådig Största Syster tar då rodret en stund och har nu ringt Skolinspektionen angående Store Brors bemötande, eller icke bemötande, på gymnasieskolan.
"Heja dig" peppar jag från djupet av en solstol och känner att livsandarna visst finns där. Det är bara så fasligt, härligt, himla skönt att NÅGON ANNAN drar lasset en stund.
Tro inte att jag gett mig, eller är en slöhög till mamma men orken vad gäller skolstrid tog bara ...... slut.
Så kommer hon farandes, min äldsta dotter och vet minsann vad vi ska fråga efter, hur och vem vi ska prata med och så tar jag tillbaka rodret och orkar lite till.
Man laddar inför hösten, det gör man. Redan nu.
Har skickat lite mail till berörda personer och efterfrågat information, gamla handlingsplaner, åtgärdsprogram och lite annat smått och gott. Nu bidar jag bara tid.
Svar får man förresten nästan direkt.
Inte så där att man ska se till att skolgången fungerar till hösten, vad tråkigt att ni är oroliga, lugnande ord och så vidare.
O no.
Kort och koncis fråga:
"Vart skickar jag dokumentationen du vill ha"?
Ja. Få se nu???? Så det FINNS dokumentation helt plötsligt??? Jaha. Om du då skulle ta och skicka den till ..... Grönland? Dubai???
Förlåt. Jag är bara så infernaliskt trött på det här...........
Hem till mig. Radhusets brevlåda. Det blir bra. Verkar dessutom lämpligt eftersom det är där vi bor.
Under tiden är den unge mannen på osedvanligt gott humör. Fiskar, tränar handboll och dammsuger i radhuset så det står härliga till. Jo då. Han vet om att vi engagerar oss i skolgången. Fattas bara annat. Det är ju han som har sista ordet. Och har han sagt att han vill gå i skolan, så ska han få gå i skolan. Så det så!
Så. Nu får det vara nog till augusti.
Idag fyller Hjärtat år och det har redan uppvaktats med skrovelsång skönsång, kaffe och presenter. Att gå upp 05.40 en ledig dag, det liknar kärlek, banne mig!

6 kommentarer:

  1. Heja storesyrran och heja dig! Ni är så jäkla bra, mitt i sommaren!

    SvaraRadera
  2. Det liknar kärlek, banne mig, det största syster gjorde också. Så fint gjort av henne att lyfta lite från dina axlar.
    Ensam är INTE stark, så är det! Ett, tycker jag, dumt uttryck i sitt rätta ursprung.
    Heja dig och din fina familj!
    Kram

    SvaraRadera
  3. I will: Tack! Det värmer och bär!

    Carina: Nej. Ensam är inte stark! Tycker inte jag heller! Tack för fina ord, man orkar lite till! Kram!

    SvaraRadera
  4. Banne mej mycket kärlek i allt det här! ♥

    SvaraRadera
  5. Ezter: Japps. Det är det!!!! Kram!

    SvaraRadera
  6. Skönt när någon tar över rodret ett tag. I vår familj börjar sonens lillasyster mer och mer ta en aktiv storasysters roll. Det både oroar och känns bra.

    Och att kärleken spirar, med eller utan skönsång, värmer.....:-)

    SvaraRadera