Drömkåken

Man har hittat ett hus. Ett sekelskifteshus med innerväggar klädda i vit råpanel, gråmålade slitna trägolv och kakelugnar. Det DÄR huset! Drömhuset! På helt fel ställe, i helt fel tid, fel storlek, fel läge, fel färg.
Ett hus jag behöver säga "nej" till.
Lilla hus.
I love you.
Jag skulle trivas hos dig. Jag skulle älska att gå upp för din slitna, lite lutande trappa, att sitta på verandan och lyssna på skitstora björkens sus, mysa framför brasan, öppna spröjsade dubbeldörrarna mot gräsmattan i sovrummet, njuta av tystnaden när grinden stängs mot lilla gatan. På gamla vedspisen i köket skulle jag duka upp julmaten och tycka om att hämta brödfatet i gamla skafferiet med skeva dörren och stora nyckeln. I övre hallen skulle min italienare trivas, staffliet, min pärla och oj, vad jag skulle tycka om att måla där när ljuset strömmar in från alla håll genom spröjsade fönster. Om jag mot förmodan skulle tröttna på att måla skulle jag kunna njuta av utsikten, det vita planket med tänkt spalje´av armeringsjärn där röda klätterosor, klematis och kaprifol skulle kunna klättra.
Jag åkte dit på visning för att övertyga mig själv om att det var ett mycket opraktiskt och för litet hus men jag blev kär. I huset också.
Lärdom: SLUTA häng på Hemnet och gå INTE på visningar i renoverade sekelskiftesvillor.
#dagenssuckochstönvarföråktejagdit#.

Knotiga äppelträd, verandahäng, planket........... (bild från SkandiaMäklarna)

Hej hallen och lutande fina trappan! Det var väl här det sa "klick"???? (bild från SkandiaMäklarna).