Jag orkade vara med över lunchen. Sen var det stopp. Trist men jag behöver acceptera att det är så, fast det sitter långt inne……. Himla långt inne.
Det var väldigt roligt att träffa alla kollegor, nu hann jag ju inte hälsa på alla då vi var bortåt 80-90 st på plats men ändå. Man vinkar och nickar lite så där……. Några kom fram och var uppriktigt glada och gav mig en kram. Sånt värmer! Det är inte så himla lätt att trassla sig tillbaka när man varit borta länge, det är då ett som är säkert men nu är det "värsta gjort". Alla på en gång. Sen möter man grupperna en i taget när man jobbar, det är ju annorlunda.
Sen däckade jag på altanen, inlindad i en filt………….
Skönt att du kunde vara med ett tag iallafall :) Det är kanske högsta nivån för dig, att klara till lunch. Då får du vara glad för det!
SvaraRaderaTänker på det där med inlägg i skorna, har de verkligen inte kommit på att testa det förrän NU???
Ja, det var skönt och roligt att vara med! Kanske är det så, högsta nivån…..
RaderaNä, inlägg kom nya sjukgymnasten på eftersom hon går och står så att hon ser att det är fel….. Har påpekat detta i två års tid men det var tydligen inte dags för detta förrän nu! Typ Äntligen!
Bäst att skynda långsamt! Fram till lunch var väl bra jobbat tycker jag!
SvaraRaderaTack! Ja, det är ju det. Det ska bara sjunka in också….. att det faktiskt duger!
RaderaGo Girl <3
SvaraRaderaYeah!<3! :)
Radera