Nu är jag tillbaka i radhusskutan efter en vilopaus. Ett dygn i Stockholm för att ladda batterierna gjorde susen. Det kan också ha att göra med att jag kramat om och pratat med Stina Wollter. Jag gillar henne, Stina. Hon är modig, stark, svag, härlig och tusen andra saker. Hon och hennes man kom och gick under körsbärsträden i Kungsträdgården och jag kunde inte hålla mig utan gick fram och sa att jag gillar henne och att hon inspirerar mig. Så stod vi där en stund och pratade, hon blev glad, jag blev glad och Hjärtat som stod en bit ifrån sa sedan att jag såg ut som en glad liten tjej. Precis så. Våra små tjejer inom oss, oavsett om de är tre år eller fyra, fem år behöver få bli lite glada då och då. Vi behöver ta dem i handen och hålla i. Att Stina är en förebild för mig är ingen hemlighet så det mötet lyfte mig. Because I'm worth it!
I övrigt bjöd Stockholm på bland annat sol, snöflingor, moln, skaldjurssoppa, bubbel och babbel, 19000 steg på påskaftonen, trötta ben, gravad lax, räkor och lugn och ro. En natts långsömn - sov som en klubbad säl många timmar innan vi åkte ut på Värmdö och spanade in mina gamla kvarter. En påskbulle vid Grisslibge havsbad satt som en smäck! Sen rullade vi hem och tant är som sagt tillbaka i radhuset. Idag laddar vi för en ny vecka. Solen skiner men jisses så kallt det är! Fly mig värme och en solstol. Skulle väl ha passat i ett påskägg?!
Härligt! Och här har min själ kommit i rätt läge igen. Att en plats kan påverka en så mycket!?
SvaraRadera