fredag, januari 18, 2019

Somligt

Så är världen upp och ner ett slag igen. Brandkårsutryckningar hit och dit. Samtal. Strategier. Provtagningar och mer samtal. Lite jobb. Mycket pepp. Mitt i syjuntan härom kvällen fick jag ge mig iväg för att bistå sonen när livet kändes tungt. En av tanterna åkte med en bit och när hon klev ur bilen klappade hon mig på axeln och sa att jag är den starkaste person hon känner. Men inuti känns det inte så. Inuti känner jag mig så liten och vill helst krypa ihop i min mammas knä. Gömma mig. Men nä, jag råddar det jag behöver och tror är rätt. Om det är rätt vet man ju sen men jag går på magkänsla. Vad annars? Sen åkte jag hem till Största Systern, kröp ihop alldeles nära i soffan under en filt en stund och såg Sverige vinna i handboll. Pratade med Stora Systern i storstan och längtade alldeles jättemycket. Råddade lite till och blev så förfärligt trött. Men det finns planer, strategier, stöttning och pepp och att koka kaffe och ställa fram flingor på morgonen till någon som knappt orkar andas är INTE att curla. Det är att bry sig om,  hjälpa  ”motorn” att bli tankad för att orka ta tag i en dag till. Så lite som i jobbigt läge känns betydelsefullt. 
Idag är det fredag och fredagssimningen är avklarad med efterföljande frukost. Jag älskar mina fredagsmorgnar och även om de startar tidigt är det SÅ värt det. 

4 kommentarer:

  1. Curla? Nä detta är stöttning i sin finaste skepnad. Tänker på er och skickar stora kramar till både dig och Sonen❤️

    SvaraRadera