Trött 2.0

Måndag. Dödstrött. Ont i armen efter halkningen igår och gick ned till akuten för att kolla den. Jobbar ju i huset så ”slank förbi” på uppmaning av kollegor. Inget brutet, bara öm vilket var en bra nyhet.

Vaknade före fem i morse då det var dags för sonen att börja jobba igen efter lång sjukskrivning. Det skulle ju egentligen hänt förra veckan men så fick han magsjuka och så mådde han sämre efter det och .... ja. Jag oroar mig. Det drar bara igång men jag jobbar på det. Så. Därför vaknade jag okristligt tidigt (04:40) och kunde inte somna om. Hade lovat att skjutsa honom till jobbet, halv sju var hämtning beställd. Trodde jag skulle svimma när han ringde 06:15 och hann tänka en miljon tankar om hur det ska bli med allting och så vidare i raketfart men han meddelade att jag inte behövde skjutsa för hans handledare skulle komma istället. Så jag behöver träna på att det inte alltid är katastrof när han ringer utan ta det lugnt. Och det fattar ju vem som helst att man hellre åker med en jobbarkompis till jobbet än sin mamma vid pass nästan 23 år. Nu har han inget emot att vara med sin mamma men i vissa lägen så!

Jag åkte och hälsade på honom efter jobbet istället och fixade det sista med försäkringskassan. Hans ett och ett halvt år långa sjukskrivningsperiod är nu över och vi håller alla tummar och tår att han ska få må bra nu. Så klart blir jag lite yrslig för att han går från 0 till 100% på en gång men en dag i taget. Nåväl. Morgonens anspänning gör den här donnan trött. Over and out.