Ett eget hus och en sambo.

Så haver vi nycklarna till vårt nya hus! Och jag har en sambo. Från och med igår är Hjärtat och jag skrivna på samma adress och vem kunde anat det någon gång där i slutet på -70-talet när vi susade runt på hojen, unga, kära och nyfikna? Nu är vi bara kära och nyfikna. Unga i sinnet förvisso, om vi får säga det själva.

Vi åkte direkt från överlåtelsenötet till huset, gick runt i alla rum, kröp på kattvindar och bara stod bredvid dammen och hörde på fontänen. Alldeles vårt egna! 

Lilla Syster med sambo och Hjärtats son med sambo kom förbi och det var en härlig känsla när de rullade in på grusgången och parkerade bredvid uthuset. Bilar, kärror, motorcykel, solstolar utspridda i trädgården. Det är väl så det kommer att se ut. Och jag gillar’t!

Säljarna kom också, vi gick igenom det sista och de sa ”hejdå” till huset. 

Men. Alltid ett litet men.

Det har smugit sig in ”lite” smolk i bägaren, (naturligtvis annars vore det ju inte mitt liv) hanterbart men trist. Vi tar tag i det men just nu tänker jag bara vara glad. 

Med vänliga hälsningar ”husägar’n” tillika sambo!