Hit och sen längre

Jo jag bakade igår. Sockerkaka. Sommarfika för mig. Mamma och hennes man kom på besök och de tyckte att vi hade en lång flaggstång (eh, ja, den var sån vid köpet), att vi har mycket grejer i uthuset (ja, det är ett garage, verkstad och ateljé) och att ”det blir inte lätt att få ordning på den där vattenskadan, ujujuj”. Huset är ju snett och vint, trappan var ju VÄLDIGT brant och så stor trädgård. Och så vidare. Som de gör ibland utan att tänka sig för. 

Inte precis vad jag behövde för det här med vattenskadan stressar mig något så oerhört. Faktiskt. Jag vet att det är säljarna som står för skadan men ibland spårar jag och blir på gränsen till hysterisk när tankarna drar iväg hur eländigt det KAN vara. Fast vi vet ju inte. Och att vänta är värst. 

På kvällen åkte vi hem till Hjärtats son som är nybliven sambo. Den lille lägenheten var urgullig, fint planerad och centralt. Öste bara lovord över den för att skaka av mig de andra känslorna. Väl hemma tittade vi på film och jag hetsåt ostbågar. Det där skulle jag behöva ta tag i, tröstätandet.  

Idag är en annan dag och solen visar sig mellan skurarna. Jag tvättar, tumlar det torrt, värsta lyxen och ska gå en promenad. En ledig söndag.