Lilla Systern fortsatte utredas för höftvärken men man kom inte fram till något. Hon tog studenten och fick lärlingsplats i Västerås. Utan körkort och fungerande kollektivtrafik. Jag agerade Wilma-express, skjutsade, hämtade och vi letade pendlarkompisar. Hon övningskörde och tog körkort direkt hon fyllde i december. Vi köpte en bil och hon pendlade. I ur och skur.
Jag började jobba heltid igen. Var ute och reste en del, hade förmånen att åka till Gran Canaria med Största Systern med familj. Så klart med Lilla N också. Hjärtat och jag var i Wien, åkte hoj till Kroatien och gjorde utflykter även här hemmavid.
Radhuset. Mitt fina radhus. Jag tapetserade och donade. Möblerade om.
Det var också året då migränen var rätt skaplig, jag kunde ta upp träningen igen, sjöng i kör och seglade för första gången i mitt liv. Jag var med Lilla N så mycket jag kunde. Hämtade och lämnade på dagis, han sov över och vi hittade på bus.
Över lag ett bra år alltså!
SvaraRadera