Inga fler kids i radhuset. Har fallit för åldersstrecket för länge sedan och fler barn får vara barnbarn. Ett hittills, Lilla N. The love of my life.
Mitt liv är berikat med fyra underbara numera vuxna kids. Att vi skulle ha fyra barn var inget vi direkt bestämde från början. Bara fler än ett. Om det gick. Och det gjorde det om än med lite besvär. Ett barn 1987, två missfall, ett barn till 1991, två missfall och så kom Store Bror och Lilla Systern åren efter varandra, -96 och -97. Då jag klar med bebiseriet. 35 år fyllda och tio år mellan äldsta och yngsta.
Fem år senare skilde vi oss och varannan vecka-livet tog vid. Det var inget jag räknat med så klart men det var bara att vänja sig. Nu hade vi förmånen att bo i samma område så ungarna kunde lätt träffa oss när de ville.
Ny man, särbon, med egna barn. Tre varav två som han träffade varannan helg och på loven. Sex ungar som skulle jämkas ihop då och då. Jag tog aldrig på mig rollen som styvmamma, de hade redan en mamma, utan var mera som en extra vuxen i deras liv.
2012 separerade vi men jag håller kontakt med hans äldsta dotter som numer har eget barn.
Hjärtat. Hjärtat har tre nu vuxna barn och jag med mina fyra. Vi väntade med att flytta ihop tills Lilla Systern flyttat hemifrån. Vi tror att det var smart att vänta. Och så ses vi alla i rosa huset, ett hus som alla gillar. Kidsen känner sig hemma här, det är viktigt för mig. Och Hjärtat.
Tänk ändå vad bra allt blivit😍
SvaraRadera