Funderingar och semmelsug

En tänkar-torsdag. Avstämning med chefen, avstämning med sjukgymnasten, avstämning med försäkringskassan och lite annat att stämma av. 

Jag är omgiven av idel vänlighet, har bara ett litet issue och det är att alla frågar vad jag vill och behöver. Det känns väldigt omhuldande. Skulle ha alla möjligheter i världen att dänga i med en diger önskelista vad jag vill, vad jag behöver och kan tänka mig. Mitt dilemma är ”bara” att jag inte vet. Jag vet inte vad jag vill, behöver eller kan. Det är blankt. Tomt. Slut. Går som på reserven eller autopiloten. DET är väldigt svårt att förklara och hantera, både för mig och omgivningen. En blank person. Hur gör man? Hur gör jag?

Jag räknar timmar tills jag kan lägga mig ned eller är ledig och det kan bli någorlunda tyst i skallen. 

Gladsak för idag är i alla fall att jag på fyra dagar gått 29 100 steg vilket är i snitt 7275 steg per dag. Jaja, det är under 10 000 steg som någon har hittat på att man ska gå men det är mer än 210. Runt 200-300 steg är mina sämsta dagar, de där när jag går mellan sängen - badrummet - soffan - sängen o s v. Från det perspektivet är 7275 steg jättemånga steg. Tänker jag och glädjs åt min promenadtakt.

För övrigt hänger ett sjukt semmelsug över mig men än har jag inte gått åstad och inhandlat någon.  Innan jul åt jag en saffranssemla, en luftig lussekatt med mandelmassa och fluffig grädde. Vrålgott. Har skrivit upp det i min ”pysselbok” för att komma ihåg att göra till nästa jul. Minivarianter av lussekatter, att göra semlor av dem. Se där! En kreativ tanke på pränt. 

Stora Systern är framme i Glasgow hel och hållen. Installerad på hotell fram till söndag då hennes studentrum blir tillgängligt. Det regnade när hon anlände och i väderappen visas regn i 14 dagar. Jag tycker det är så spännande, tänk att resa iväg och plugga eller jobba. DET skulle jag göra om man kunde göra om något. Förresten kanske det finns universitet för pensionärer utomlands? Det tål att tänka på när det blir så dags. 

Lussesemlan.. Fantastiskt fluffig och god.

Varje morgon innan jag går till jobbet drar jag ett ”Dagens ord”. I morse var jag återigen onödigt irriterad vid frukostbordet och som en påminnelse om det fick jag detta som dagen ord. Jor’å åsatte .... jag skärper mig. Pronto!