Lite oreda men åter till ordningen

Tre snälla, mjuka dagar i rad bjöd 2020 på. Igår, den fjärde, började jag känna igen mig. D v s, det tjorvade till sig lite. Framåt kvällen blev Hjärtat plötsligt blek och fick hemska smärtor i höger sida. Det accelerade och han blev knökdålig. Jag fick ringa efter ambulans, det fanns inte på kartan att få in honom i bilen. Efter många timmar på akuten, oro och plågsamt för mannen, ett antal olika undersökningar och till slut en skiktröntgen, konstaterades att det var ett njurstensanfall. Aj och ont. Smärtstillande in masse. Vid pass två-blecket var vi hemma igen, omtumlade och ganska slitna. Det var kaos på akuten i stort sett hela kvällen men personalen var fantastisk. 

I morse ringde klockan vid 8. Vi skulle hämta mamma och hennes man vid 09.30 för vidare färd mot Stora Systern i Stockholm men planerna ändrades. Hjärtat behövde kurera sig och stanna hemma, jag sova en timme till och så skulle vi tillbaka på banan med snälla och mjuka dagar. Please?

Det höll. Vid pass 11.59 rullade vi fram till Stora Systern och sambons dörr och vi fick en alldeles härlig och mysig söndagseftermiddag. Kaffe, prat och skratt och en promenad runt Långholmen. Flickebarnet är nu omkramat till tusen av mig, mormoren och hennes man inför avresan till Skottland på onsdag. 

Vi åkte hemåt och hamnade i ett snöyrväder, det gick sakta men det gick bra. Hjärtat återhämtar sig nu liksom jag och denna dag ligger som bomull kring själen trots avbrottet med njurstensanfallet.  Det blev en fin dag även idag!

Granen stod kvar utanför Karlhälls gård på Långholmen.

Finaste promenadsällskapet.