Jag gjorde det

Nu haver jag jobbat en heltidsdag. Det är dit man ska sträva. Hel tid. Något annat verkar inte räknas, något annat än heltid är inte ”på riktigt”, lite fult sådär. Som att man är lat. Eller sjuk. Eller lite ”nervklen”, förhindrad att jobba HEL tid. 

Helst ska man vara smal också. Och morgonpigg. Då jäklar ligger man bra till. Vi andra, som inte riktigt lever upp till det där, vi kämpar i ett annat spår.

Nu är ju detta ingen sanning för världen i stort men det är så jag känner det för tillfället. Jag får liksom inte riktigt till det.

Efter en skruttdag kom jag hem på uselt humör efter att ha jobbat, handlat och glömt kattmaten på varubandet.  Skruttiga Hjärtat fick sina fiskar varma, han vände sig väl åt fel väderstreck eller nåt. Tyckte jag visst.

Motstod soffhörnan, jag gick ut och gick. En mörkerpromenad, där passade jag bäst. Men NU kan jag inta  soffläge. 

Soffan vid fönstret är min. Min och kattens. Där är jag nu och resten av kvällen.