När solen försvann flyttade vi in i deras uterum och satt i flera timmar. Det var länge sedan jag skrattade så mycket och vi hade så roligt och mysigt. Vi är ju också i åldrar där man slits mellan barn o barnbarn och gamla föräldrar, ibland är det skönt att prata av sig.
Jag var hemma vid tio och fem minuter senare la jag mig, trött men glad.
Mindre glad är jag över mitt vänstra knä som börjat krångla igen. Först trodde jag att det var mitt vanliga ”ledpaj” men det är nog inte det. Svullet, ömt och svårt att gå och det värker på nätterna. Där fick jag för att jag försöker bli en hurtig människa och börjat cykla. Så jag ställde in simningen i morse och har fått en tid på vårdcentralen istället. Inte alls lika roligt men känns nödvändigt ändå, så här vill jag inte ha det. Har väl inga större förhoppningar om att få hjälp heller men kanske kan jag tjata till mig en remiss till röntgen. Har redan beställt tid hos sjukgymnast, de brukar veta på råd.
Simma och cykla räknas väl ändå till skonsamma träningsformer tänker jag. Kanske inte ridning?!
Nåväl. Fredag är det, med eller utan simning, och det tycker jag är skönt!
Säkert cyklingen! Hoppas besöket hos doktorn var givande.
SvaraRaderaTrevlig helg, trots det dumma knät!