Det var väl det som ”räddade” mig denna dag, ridlektionen och övningarna där. Att bara fokusera på hästen, det går inte att beskriva så skönt det är när hjärnan vilar från allt annat. Jag skulle vilja ha det så jämt. En sak i taget. Fokusera. Jobba sig fysiskt trött istället för att vara psykiskt sopslut.
När jag åker hem från ridningen ringer jag alltid min bästis, måndagsringningen. Det är alltid ett trevligt samtal, vi peppar varandra och har bra kontakt fast vi bor på olika håll. Hon är som min storasyster i hjärtat.
Ok. Måndagar är rätt bra dagar. Till slut.
Sådana samtal har jag periodvis med H från Sthlm. Då avhandlar vi allt!
SvaraRadera