In i dimman

Halvvägs in på förmiddagen igår tog jag slut. Det kändes som jag kom fram till vägs ände och jag sjukskrev mig. Det är ganska pressat på jobbet och en snorkig fråga, säkert inget illa menat men ändå, gjorde att jag tippade över. Det gick inte mer.

Pratade med min chef och loggade ut.

Sov en stund, gick ner till Stora Systern och gosade med bebis, drack kaffe och andades ut. Låg raklång i deras soffa och stirrade i taket, plockade ur diskmaskinen, vek lite tvätt och gosade ännu mer med bebis och Lilla N som kommit från skolan. 

Masade mig hemåt, åt lite och sov tre timmar i soffan. Sopslut. Gjorde ingenting, tittade i taket, pratade med Stora Systern och vi skrattade en hel del, SÅ befriande, lagade mat och vi såg en film om Michael Jackson. Somnade i soffan igen och halv elva hasade jag i säng.

I morse vaknade jag tidigt, har lite mer energi men varningsklockan ringer, lite för mycket känslor att hantera både på jobb och hemma tar ut sin rätt till slut. 

Jag tog bilen till badet. I morgonrock. Där var det ljuvligt. Dimman låg tät och det var alldeles stilla, vackert och …. Inte tyst. Rakt över sjön började någon härja med en röjsåg, poppis person, not, 08.15 en lördagsmorgon. En man i huset alldeles vid badet kom ut på sin altan och undrade vad det var som brölade på. ”Idiot” muttrade han och drog igen altandörren med en smäll. 

Lördagsfrid.

Jag lyckades i alla fall tänka bort såg-ljudet och njöt av badet så pass att jag badade två gånger. 

Det känns faktiskt som livsandar återvänder efter ett bad. Det är en skön känsla i kroppen.

Efter en långfrukost ska jag ut i trädgården och greja lite. Det mår jag bra av, gräva lite, flytta några blommor. Kanske tända eldkorgen i eftermiddag.

Någonstans mitt i ska jag bli utbjuden på fika av Hjärtats son med sambo för att fira min födelsedag i efterskott. En fika sitter ju aldrig fel. 

Gos och bus med barnbarnen igår. Precis vad en utsjasad själ behövde.

Stillhet vid badet i morse.

Så skönt att bada.