Februari

Så blev det en ny månad. Äntligen. Som om det gör någon skillnad? Jag vill tro det. Lite ljusare, lite närmare till sommaren, lite …. Äsch. Jag vet inte. Men det inger hopp på något vis. 

Igår gick jag en lång promenad med podd i öronen. Sov en stund när jag kom hem, stickade klart en socka och på kvällen red jag. Som vanligt är ridlektionen veckans andningshål och på vägen hem ringer jag alltid till Bästa Väninnan, måndagsringningen. 

Inatt har jag sovit väldigt dåligt, vaknat flera gånger av ångestpåslag och varit ledsen. Det är verkligen tröttsamt att inte kunna sova ordentligt, jag vet ju att sömn är återhämtning och blir lite stressad över det. Också.

Så. Denna dag, -5 grader, tung kropp från start, en jag-vill-ingenting-känsla ska överbryggas. Att skicka in ett läkarintyg, gå den dagliga promenaden och dricka kaffe i Lilla Systerns snart färdiga salong och ringa chefen står på agendan. Inte så lång lista men varje aktivitet kräver sin energi. Kan grubbla i förväg, i dagar, på vad jag ska säga till chefen t ex. Blir trött bara av det. 

Jag har ändå som små fönster av energi, det glimmar till och jag kan få lust att göra något. De här energifönstren är än så länge, väldigt korta, men jag känner dem och det är ju bra tecken. Att känna energi och kraft. Bra grejer!