Tårar, tölt och fruktsallad

Igår träffade jag en psykolog och det var skönt. Vi ska ses fem gånger och hon hjälpte mig att reda i mina orediga, osammanhängande och ledsna tankar. Jag grät hela timmen, hon ställde fram ett storpack näsdukar och en papperskorg, bra tänkt av henne.  Efter besöket var jag helt slut, åt frukost med Lilla Systern och vilade resten av dagen. 

Måndagar är ju riddagar och det är en lisa för själen att komma till stallet och hästarna, borsta och göra iordning för ridlektion. Vi hade kadriljträning, utan musik, mycket roligt, svårt och roligt. Det går ut på att göra synkade rörelser med en hästkompis. Efter den drillningen töltade vi, skön avslutning. Ridtimmen bara försvann, välbehövlig vila för huvudet. 

Väl hemma igen bjöd Hjärtat på fruktsallad med glass innan jag rasade i säng och … inte kunde sova.

Förödande. Jag somnade väl så småningom och vaknade idag med tung, trött kropp och en molande huvudvärk. Hjärtat fixade frukost och jag äter för att jag vet att jag måste. Gråter, inte för att jag måste utan för det som behöver komma ut. 

Det är så mycket tankar och känslor i kroppen just nu, har svårt att hantera det. Mycket huller om buller.  Har förstått att det är en del gamla händelser som rivits upp och gör sig påmint också, att det är naturligt att det blir så vid jobbiga händelser. Så mycket man ska förstå!

Så mycket man ska bära, så mycket känslor som jag inte vet än hur jag ska härbärgera. Det är en dag i taget.

Min måndagsfrukostpingla, Lilla Systern.