Tacksam

Man brukar väl säga att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Suck. Ungefär som carpe (fucking) diem. Sånt man säger. Men vad menar man egentligen?

Jag har tänkt jättemycket på det den senaste tiden och jo, det goda ur det här ofantligt svåra är att vi tre syskon har hittat några livstrådar att knyta till varandra igen. Att hitta tillbaka. Kan låta klyschigt. Kan också betyda att tre personer ser varandra på ett helt annat sätt när det  behövs, ställs på sin spets och det gör gott i hjärtat att känna så. 

Sen. Att vi är lite skruvade underlättar väl i ”lajvet” som sådant.

”Hur skulle vi annars överlevt” har vi sagt till varandra ibland genom livet. 

Humorn. I rakt nedstigande led från mamma. 

Idag åkte min syster och jag tillsammans till den lokala blomsterhandeln, den på min gata. Vi fick blomsterkataloger att titta i och fick sitta lite avskilt, vid några cafébord bakom en glassbox. Blommor och glass?! 

Jag vet att det kanske inte är helt korrekt att skratta knäskålarna ur led i smyg när man ska välja blommor och band till en begravning och funderar på vad det ska stå på bandet. Interna skämt, sagda av vår mor vid olika tillfällen, gavs som förslag och visst är det ledsenheten, insikten och tröttheten som gör att en skrattar hejdlöst. Skratt är förlösande och lika mycket tårar kom strax därefter innan vi enades och minsann kunde uppföra oss igen där bakom glassboxen. Vi sansade oss, gjorde vår beställning och när vi skildes åt utanför affären efter att ha eftersnackat en stund, kände jag sån tacksamhet över att ha en syster. En god sak. 

Och hälsning på bandet?

Du fattas oss!

❤️