Jag stickar. I timmar. Ibland lyssnar jag på ljudbok, oftast står tvn på i bakgrunden och jag plöjer ”En plats i solen” på löpande band. Dricker te, tänder ljus. Förresten promenerar jag inte så mycket heller just nu. Har kommit av mig. Borde. Alltid något ”borde”.
Men det får vara stickningen och te-drickandets tid den här veckan. Slår dövörat till för det dåliga samvetet.
Har för övrigt bytt telefonsignal när sonen ringer. Har i alla år haft en egen signal från honom, för att reagera direkt. För att det var jobbigt i så många år och jag fick hjärtklappning varje gång han ringde. Men nu har jag bytt signal! Tada!
På tiden kan man tycka, nu har han samma signal som alla andra. Lite avnavling de luxe, ungen fyller 25 nästa vecka. Men somligt tar tid och med tilliten att det bär, att han har de verktyg han behöver, att han har ett eget kontaktnät så steppar jag bakåt och byter ringsignal.
Man gör det man behöver när det är tid för det.
Så när han ringde idag (jag svarar ju såklart) visste jag inte att det var han förrän jag tittade på skärmen. Ett litet hjärtfladder känns fortfarande men ju fler samtal vi har av ”småprat” om ditten och datten, desto bättre blir det. Tänker jag.
För småprat är det. Han är absolut inte den babbligaste byttan utan framför det han undrar eller vill ha sagt och så är det bra med det. Samtalstid över en minut är ovanliga men mycket trevliga. Som idag. En kylig, solig torsdag i februari.
Morgonljus.
Jobbassistent.
Det är så roligt att läsa att Sonen mår så bra! Jag blir glad 🙂 Du vet ju att han ligger mig varmt om hjärtat.
SvaraRaderaHär har vi haft en tuff natt, men en dag mycket bättre än förväntat. I morgon kommer arbetsterapeut med avlastningsmöjligheter. Kram
Tack! Ja, det är skönt.
RaderaHoppas det blir bra med besök av arbetsterapeuten!