Jag vet inte hur, men filmen "Panic Room" med Jodie Foster kom på tal när Väninnan, jag och En ny granne satt och fikade i vårsolen.
"Den har jag inte sett" sa En ny granne och undrade om vi kunde tänka oss att se om den med henne, nu har jag glömt varför.
Men nej. Jag är inte intresserad.
Jag har ett eget "Panikrum" just nu.
Mig själv.
Mina "yttre hot" är Försäkringskassan, arbetstränings vara eller inte vara, svårt-att-få-tag-i-läkare-som-har-tid-att-lyssna-momentet, ekonomifrågor, vårdbidragsomprövning, bostadsrättsföreningens kommande årsstämma, veckohandling och kommande gårdsmöte.
I mitt inre pågår febril verksamhet att få ihop det här pusslet som jag normalt sett är väldigt bra på. Men i systemet är det kaos. Och då är jag instängd i mitt egna panikrum. Mot min vilja, kan tilläggas. Jag är hellre ute och "leker med de andra". Men inte just nu. Jag har glömt var jag lagt nyckeln.
Men sluta inte knacka på dörren! På dörren till mitt alldeles egna Panikrum! Jag vill inte vara här!
Då knackar jag JÄTTEhårt.
SvaraRaderaKom ut och lek med oss andra!
KRAM!
Knack, knack! Hoppas det reder upp sig med allt, så att du känner dig redo för att komma ut!
SvaraRaderaKnackar också på,minns ju hur det var, då för drygt två år sedan. Just nu är allt, säger ALLT,annorlunda. Häng i det är snart sommar... Kanske blir det den bästa sommaren ever?
SvaraRaderaJag hoppas du hittar ett LUGN I KAOSET!! En sak å stund i taget!
SvaraRaderaJag knackar hårt och finns där utanför dörren när du kommer ut igen. För det gör du även om det tar tid. Vi är många som väntar på dig utanför dörren.
SvaraRaderaKram!
Hej, kommer ihåg hur det var förut. Visst är du med i FA eller Attention? Och visst vet du att kurator i handikappcentrum eller habilitering ska hjälpa med vårdbidragssökning? Jag har varit med i styrelsen här i Västerås och vet så väl att det är tufft med alla kontakter mellan BUP etc... var också represant i landstingets länsbrukarråd bara för att ta upp "klappet" mellan BUP och hab. Först kom diagnosen från BUP och sedan skulle man vänta ett halvt år för att få höra vad diagnosen innebär!!! Det var vansinnigt!!! När jag sedan fick utmatningsdepression av bara all bråkande med myndigheterna och skolan etc så var de sedan spyiga hos familjeläkarmottagning och tyckte att eftersom min son hade fått diagnosen kunde ju inte jag därför få depression... snacka om lågbegåvade människor!!! Och jag skulle vänta 3 veckor för läkartid... men då jag ringde dit kunde jag verkligen inte längre vänta... "Måste man bryta ner en människa innan man kan erbjuda hjälp" var min standardfråga till alla jag kom i kontakt med... Det är inte humant hur man bemöter sjuka i det här landet, därför är det bra att det finns intresseföreningar.
SvaraRaderaJag förstår precis vad du går igenom, jag hoppas jag skulle kunna hjälpa dig ut från din panikrum!
Kram!!!
Knack knack knack. Hoppas du snart orkar komma ut i vårens solljus och hitta tillbaks till ett välmående igen. Massor av tankar och kramar.
SvaraRaderaTack för "knackningar" och kramar! Det värmer!
SvaraRaderaJa snart är det sommar och det vore väl själva den om det inte är dags för den bästa ever?!
En sak i taget är bra medicin!
Det är skönt att veta att allt och alla inte bara försvinner!
Jag är med i FA (Föreningen Autism) och har idag tagit reda på tlfn-nr till kurator för hjälp med ansökan ang vårdbidrag.
Tack igen!