Telefonskräck!

När det var som värst i skolan för Store Bror, innan UTREDNINGEN var klar, var det totalkaos för honom i skolan. Ingenting, och jag menar ingenting, fungerade. Ändå gick han dit. Plikttroget. En period ringde någon från skolan varje dag. Ibland flera gånger om dagen. Det var inte positiva samtal. Kanske då och då, om jag tänker efter riktigt, riktigt ordentligt. Men då får jag leta i minnesbanken! Mest handlade det om personalens handfallenhet, de visste helt enkelt inte vad de skulle ta sig till. Och hur skulle jag veta? Egentligen? Men jag svarade, hittade på lösningar och knåpade ihop förslag hur de skulle arbeta med Store Bror, en del fungerade, en del fungerade inte. Nästan efter varje samtal grät jag. Grät över att det var så sorgligt, att det var så svårt, att Store Bror inte fungerade, tja, jag grät över allt. Till slut blev jag förtvivlad bara av att telefonen ringde och vågade nästan inte svara alls.
Ett samtal minns jag speciellt. Från Specialläraren. Hon var helt uppgiven och hade "aldrig varit med om något liknande", då Store Bror suttit och dunkat huvudet i bordet en hel lektionstimme. Han störde de andra barnen. Upprört frågade hon:
"Så, vad tycker du att jag ska göra med honom"?
"Om jag visste det skulle antagligen JAG vara speciallärare" blev mitt svar och med det samtalet avslutades den samarbetsperioden.
När Store Bror så äntligen fick börja på resursskolan blev det lugnt på telefonen. Eller, lugnare. För visst, det händer att de ringer därifrån ibland men inte på alls samma sätt. Men min "telefonskräck" sitter i.
När det ringer går jag igång:
"Vad är det nu"?
"Vad har hänt"?
"Neeeeeeej, jag orkar inte..........."!!!

Igår ringde Resursskolan. Store Bror hade en dålig dag. Mentorn förklarade läget och beskrev vad de tänkte göra åt det. Skönt! Fast jag blev ju ledsen när jag lade på luren.
Idag ringde det igen.
Rriiiing!
Jag stirrade på telefonen, genom huvudet for det"Resursskolan, försäkringskassan, banken... vilket är värst"????????
Jag svarade och hörde:
"Hej, det är från Resursskolan............"
"NNNEEEEEEeeeeejjjjjjjjjjjjjjjjj! Det var väl det jag visste, skrutt, skrutt, skrutt också"!!!!! Det for igenom mitt huvud tills jag hör:
"..... jag vill bara säga att idag har Store Bror haft en bra dag, han har jobbat, ätit och fungerat mycket bra"!!!
"EEeeeeeeeehhhh, jaaaaaaaha"!
"Vi tänkte göra en liten naturvandring på torsdag om han kan ha ryggsäck och en liten matsäck med sig, han är ju så naturintresserad och tycker om att gå ut i skog och mark"!
Jag hör ju själv hur makalöst korkad jag låter så jag förklarar till slut läget för Fröken. Hon skrattar och säger att hon undrat varför jag lät så konstig.
Jag tillägger:
"Så jag tror att jag har fått telefonskräck"!
"Det kan man få för mindre" säger hon lugnt och vi avslutar samtalet.
Jag ska försöka övervinna min skräck. Det kommer ju bra och trevliga samtal. Också!