Det börjar dra ihop sig! Till de många avslutningarnas månad och samla-till-alla-fröknar-och-ledare-racet. Förresten, den månaden är ju redan här! Jisses! Och ja, lapparna har börjat ramla in från höger och vänster. Kylskåpet pryds redan av inbjudningar och kom-ihåg-lappar. Stora almanackan har tagits fram igen där vi precis fått sommarens pussel att att gå ihop sig. Tror jag. Det kan jag säga, att ett 1000-bitars pussel med himmelmotiv är rena barnleken mot att få sommarpusslet att gå ihop med allas önskemål. Det är ju nu inte bara mamman, d v s jag, och Älskade Sambon som är inblandade utan även såklart barnens pappa med ny familj, Älskade Sambons barn som flyttar hemifrån, mor- och farföräldrar, det är studenter och sommarjobbande ungdomar, självförsörjande unga vuxna, det är mellanstadiebarn, det är........ tja, många bitar! Nu tror Gamla Mormor att vi glömt bort henne igen, men si! Det har vi inte alls det! Vi kommer! Jag lovar!
Men allra, allra först ska vi klara av Maj månad. Vis av tidigare "majar" vet jag att det inte är någon barnlek, därför krävs planering med mycken noggrannhet redan från början. OCH en insikt av framför allt mamman, att jag INTE KAN vara med på allting. Det är logistiskt omöjligt. Förr (det låter som jag är 100 år) snodde jag som en yr höna från valborgsmässoafton fram till avslutningsdagen i juni. Då....när sista tonen från "Den blomstertid..." klingade bort i fjärran och sista biten av jordgubbsgräddtårtan var nersköljd med saft eller kaffe..... då stöp jag med näsan i tårtresterna och bara undrade var i hela friden "Sköna Maj" tog vägen.
Nä, det är slut med det. Jag tänker äta jordgubbstårta pigg och alert på avslutningsdagen.
Så, Stora Almanackan sitter uppe och avslutningar prickas in. Handboll, dans, blockflöjtskonsert och så skolorna. Än har inte ett enda förslag på sammankomst med efterföljande brännbollsmatch inkommit. Jag håller tummarna att det förblir så, jag tycker nämligen att det är tråkigt! Men visst! Jag har då spelat brännboll i mina dagar så jag behöver inte skämmas för det. Största Systern skrevs in i kommunala barnomsorgen 1989 så vi har liksom hunnit med en hel del avslutningar, inklusive brännboll!
Förutom avslutningar är Maj även utflykternas månad och en hel del matsäckar kommer att packas. Nu, 4 maj, är kylklabbarna redo i frysen och de tre hemmavarande barnen har utrustats med varsin liten kylväska. För att ha något att fylla dem med har Store Bror lärt sig att baka bröd och bullar och Lilla Syster är bra på att grädda pannkakor. Stora Syster kan om hon vill! Både mamman och barnen är alltså redo: "Sköna Maj välkommen"!
Hej Cina! Vad roligt att du hittade in till mig. Jag vill gärna nå ut till fler som är/har varit långtidssjuka i utmattning eller liknande. Jag har själv haft en lång resa som finns att delvis läsa under kategorin utbrändhet/panikångest och den är långtifrån över. Jag hade själv diagnosen depression tills jag hittade en kompetent läkare som förstod vad det handlade om. Jag är inne på min tredje sjukskrivningsperiod sedan 1998 och för varje gång har jag lärt mig nya saker. Med anledning av dina frågor ska jag nog skriva mer av detta på min blogg. Lusten kommer oftast spontant. För mig är det viktigt att det är sant och kommer inifrån. Det var svar på en del av dina frågor. Jag kommer att länka dig, gör gärna detsamma. Allt gott! Christina
SvaraRaderaOj, oj, oj. Vår månad är också fullspäckad och vi borde verkligen planera...men det tar liksom emot eftersom allt då bara väller över en...dessutom är min man bortrest många dagar just i maj. Hu! Dennna underbara månad som man längtar efter...och ändå blir det likadant, varje år.
SvaraRaderaTack för kommentaren hos mig, nu ska jag kika runt i din - som jag redan sett - välskrivna blogg.
Maj månad är också för oss fulltecknad. Ändå mår vi som bäst när det är tomt. Märkligt hur det kan bli så, dag efter annan, alla fulla. Men som vi har kämpat i flera år för Loppans skolgång, nu äntligen är det lite på G. Så vi får hava tålamod. Du skriver så bra Cina. Slående likt oss, ibland skrattar jag med, ibland faller en tår för inte vill jag att någon ska gå igenom samma elände som vi gjort. Sänder dig/er styrka, kraft och mod! Med varmaste hälsningar, från Lilja
SvaraRadera