Syrgasens väsande kan leda tankarna till hav eller träd som susar, vi skojar om det och skrattet bär oss en stund. Så skönt att kunna skratta mitt i allt. Kaffet och rulltårtebitarna som bärs in smakar förträffligt och skedklirret mot assietterna drar iväg tankarna till kaffekalas som ordnats genom åren. Så dansar vi tillsammans genom minnen och jag känner en sån ömhet och vördnad inför denna fina människa.
Tystnaden sänker sig i rummet, en stunds sömn smög sig på men det gör ingenting. Vi är tillsammans ändå och utanför fönstret blir det kväll. Vi har tagit tillvara på den här dagen också och sen cyklar jag hem.
Fint ändå i det ledsamma🙏🏻 Hjärta 💖
SvaraRadera