Att ha en vän

Jag har en allra bästaste vän. Vi har känt varandra i, (tänk...tänk...räkna....räkna) 23 år. 23 år. Det låter ohyggligt länge. Och vi växte inte ens upp tillsammans..........!
Vi lärde känna varandra en period när vi bodde grannar och Bästa Vännens yngsta son var ca ett halvår gammal. Jag var höggravid med Största Systern och vi två småbarnsmammor fann varandra bland blöjor, puréer, feberkramper, inte-vilja-sova-på-natten-barn, Emmaljunga-vagnar, Vi Föräldrar och allt som hörde småbarnsåren till. När Största Systern var två år flyttade vi till Lilla Staden och Bästa Vännen var och är kvar i Stora Staden.

Genom alla år har vi behållit kontakten. I början skrev vi brev. För hand, på brevpapper. Nåja, det hände att vi skrev på allt vi kom över. Jag har fått hälsningar på papperservett från något kalas, baksidan på en biljett och jag är säker på att jag skickat dylika ting till Bästa Vännen. Vi ringde varann också. På VANLIGA telefonen. Där luren satt fast med en sladd i själva telefonapparaten. Man satt liksom där man satt och pratade. Jag satt ofta på golvet med barnet krypandes runt, på och över, mig, bara för att få pratstunden att räcka så länge som möjligt.
Sedan blev det brev skrivna på datorn, blandat med mail. Jag skaffade bärbar telefon innan Bästa Vännen och hon blev minsann impad av att jag GICK OMKRING och pratade. Och ja, sen har det gått i rasande fart......... sms, mobilsamtal, mms, (jodå, vi har Comviq Kompis...), Facebook....... Vi håller kontakten! Och har kommit närmare varandra. Det händer att vi chattar på FB för att slänga oss på luren (den bärbara) och diskutera något för att återgå till att chatta på FB. (FaceBook).

Vi har följt varandra genom barnafödande, skilsmässor, nya män, död, glädje, flyttar, jobb. Allt. Ja, vi känner varandra väl! Och Bästa Vännen finns ALLTID där! Det är inte alltid vi tycker lika. Hon är rak, stark och ärlig. Ibland kan det hugga till i magtrakten men jag är ALLTID säker på att det hon säger, det menar hon! Och bästa vänner, det blir man ju inte bara för att man alltid tycker likadant, vi är vänner för att vi tycker så mycket om varandra.

Hon är gudmor åt mina fyra barn. De älskar henne och hennes man. De räknas liksom till vår familj.

Idag har vi ätit frukost tillsammans, löst melodikrysset och gått en låååååååååång promenad med männen i våra liv. Det är så skönt att ha en allra bästaste vän. Jag är glad för det, för Bästa Vännen! En sådan vän unnar jag alla.