Skämmes, ta mig tusan!

När jag läste vid en folkhögskola i början på -80-talet, fanns där en lärare som hade så förskräckligt många barn. Tror han hade fyra! (eftersom jag INTE hade mina fyra barn då tyckte jag att det var.......jättemånga!). Då och då drog han lite roliga historier om de här barnen som befann sig i olika åldrar, tonår, nästan tonår och lite mindre. (Som mina är nu)! En historia jag minns var när Läraren och hans fru gick på stan med alla de här barnen och barnen skämdes för sina föräldrar vad de än sa och gjorde. (Känt fenomen, säger jag nu såhär 25 år efteråt). Läraren ryckte dock på axlarna och sa "var och en skäms för sig".
Det uttrycket har stannat kvar hos mig och det används flitigt i vår familj om nu någon tycker att någon är pinsam någongång. Vilket händer ganska ofta kan jag säga.

Men det är nu en sak att skämmas för sina föräldrar, än att behöva skämmas för vad andra utsätter en för, och varför SKA man behöva skämmas? Eller, BEHÖVER man skämmas?
Nåväl,
igår var vi på cykelinköpsrunda och hamnade på blåvita affären i stan. Lilla Syster skulle föräras med en cykel och vi hittade en som passade som hand i handske. Betalningen kunde man så käckt dela upp på 4, 6 eller 12 gånger visade stora kampanjskyltar runt om i butiken.
"Perfekt" tänkte jag, inte den rikaste mamman i stan.
"Det grejar jag och Lilla Syster får sin cykel".
Viss oreda rådde dock vid disken där alla papper ordnades, tre expediter var involverade i kunden innan mig, han ville minsann köpa en tv och dela upp betalningen. Till råga på allt hade han rabattkupong och medlemskort som skulle användas.
"Hur gör vi nu" undrade expediterna och rev sig i långt, kort och lockigt hår. Viss osäkerhet rådde om vilka knappar som det skulle tryckas på för att det skulle bli rätt och de gjorde om försöken flera, flera gånger innan de hittade rätt.
Mannen höll sig lugn medan frun började trampa otåligt och kön bakom oss växte stadigt.
Till slut blev det min tur.
Jag förklarade hur jag ville ha betalningen uppdelad och langade fram körkort, medlemskort och rabattkupong.
Inom fem sekunder skämdes JAG när "min" expedit ropade tvärs över hela disken att
"nä, det här GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅRRRR inte".
"Va"? frågade jag,
"vad är det som inte går"?????????
"Ja, asså, du får inte dela upp betalningen"
"Nehej, varför inte det då"?
"Kan inte jag svara på"
"Det lyser bara rött i apparaten, men ja, asså, jag kan ju prova igen asså, om du vill men det är ju inget jag kan göra om det nu lyser rött för dig"...............
Svettig, ja, jag blev svettig!
Och expediten, ja hon slog på tangenterna på datorn och visst, jag såg ju att det lyste rött: "Ansökan kan ej hanteras".
Men vad ända in i glödheta...................
"Ja", skrek hon igen tvärs över disken,
"du ser ju liksom själv nurå´att det lyser rött igen",
"du får inte handla så här"...............
Och ja, jag visste minsann att jag ÄR kreditvärdig och kunde inte den lilla hoppan hålla tyst då, men nej då! Hon basunerade ut för mig, för TV-mannen och de andra kunderna i kön att
"nej, vet du, du får ringa kundtjänst på måndag för o höra liksom, det är IIIIIIIIINNNNNNNNNNGGGGGGEEEEETTTTTT vi kan göra något åt idag".
"förutom att trycka på rätt förbannade knappar" tänkte jag svettig och röd i ansiktet och halade upp ett kort för att betala cykeln, rubb och stubb.
Och det gick ju bra. Kort hade varken expediten eller datorn något emot så Lilla Syster fick sin cykel. Och jag försökte låta bli att skämmas.
Idag har kundtjänst fått ett samtal. Den lilla expediten hade tryckt på fel knappar. Det fanns ingen kreditprövning gjord på mig och för säkerhets skull kollades t o m datatrafiken samt expeditens signatur. Men, nada!
Lite trassel blev det allt men expediten då?
Tja, var och en skäms för sig.................................................