Igår skrev jag så kaxigt om Stegräknartävlingen, tillika om mina tävlings-instinkter. Somligt straffar sig på en endaste gång när jag nu slängde fram foten mitt i ett steg. I morse vaknade jag med feber-frossa, skrällhosta, ont i halsen, "kycklingskinnsarmar" och iskalla fötter = influensa. Som den positiva människa jag ändå är klämde jag fast stegräknaren i skärpet på morgonrocken och tänkte "varför inte".
Jo, för att fram till ca kl 14.15 , har jag hasat fram 634 steg. För att inte bli stressad av DET har stegräknaren nu fått ta plats på hallbänken tills jag kan gå ordentligt igen. Fast visst tänker jag registrera mina 634 hasiga steg till tävlingen, i instruktionerna står ju ingenting om kvalitén på stegen......... Det känns inte som det blir fler idag heller. Nu är det ned-bäddning på gång i mitt hus som förvandlats till ett sjuk-läger.
Systrarna kroknade förra veckan. Jag i morse. Store Bror? Mja, han ser misstänkt rosig ut om kinderna. Minst sjuk sköter om de övriga. 21.00 i går kväll var det jag, 13.00 idag var det Store Bror som kokade te och sprang med Alvedon till gänget. Misstänker att det är någon annan till kvällen. Jag har försökt dirigera hit Älskade Sambon från Stora Staden men han kör ingenstans i feberdimmorna. Så vi är helt enkelt där vi är.
Jag tänker på kollegorna i teamet, Vårdsystem lag 2, som själva får räkna steg i dag när jag räknar grader på termometern. De 9003 stegen till jobbet som jag gick i går känns väldigt långt. Som till Korpilombolo ungefär!
Jag måste nog komma över till er. Jag skriver lite om Aspbergers och jag vet inte så mycket, ifall ni vill hjälpa till lite så får ni gärna göra det :D Saknar er! Hoppas allt är bra. / evelinaaa
SvaraRadera